Tredje inlägget idag, måste nog vara rekord men det är lite terapi att skriva och mitt sätt att rensa bland tankarna. Just nu har jag hemskt blandade känslor, jag har haft en jättebra helg och mycket trevligt väntar men skolan är inget vidare och det är tråkigt att inte få jobba. Men det som gör allt riktigt jobbigt är ju naturligtvis att inte få må bra. Imorgon har jag haft nackspärr i fem veckor och det är svårt att låta bli värktabletterna om jag ska klara av skolan. Önskar verkligen att det kunde gå över till påsk. Har haft mycket värk i mitt liv men när den sitter i huvudet och det bara pulserar är det värre. Jag hade nästan konstant värk i ett knä i sex år, hade svårt att gå och var tvungen att sätta mig ofta, trappor var en mardröm, ibland fick jag sätta mig och hasa upp eller ner. Jag vet att man ska försöka röra sig normalt och jag haltade sällan men jag säger bara trappor... På den tiden hade jag hemsk hisskräck också.
Igår var det en väldigt spännande fest och efter en del alkohol kom några på att även tunna kondomer är väldigt hållbara och att det går att sätta på en vinflaska, en hand och en fot. De har tydligen ett tillverkningsnummer också så man kan klaga om man blir gravid ;) Ok, jag ska inte skämta mer om det men vi fick också veta att med de extra tunna är det som att ha sex på riktigt. Ett sanning/konsekvens spel och alkohol kan göra även massa tjejer över 20 väldigt fnittriga och roade av lite :)
Ikväll var vi på Alice i Underlandet och jag tyckte den var underbar, den kommer definitivt hamna i dvd-hyllan men jag är väldigt glad att jag fick se den på bio och särskilt i 3D versionen. Är så synd att man inte kan se 3D på bion hemma, hoppas det kommer i framtiden, känns som att så många filmer görs i det också nu.
Jag borde verkligen plugga nu men har ingen lust, finns inte ord för hur mycket jag längtar tills jag slipper plugga mer. Vet ju iof inte vad jag ska göra då eftersom arbetssituationen i den här branschen är extremt dålig men det är väl bara att söka vad som helst, jag kommer iaf ha en avslutad utbildning och en examen. I många arbetsannonser frågar de bara efter en utbildning och vad man egentligen läst är inte så viktigt. Jag är inte så kräsen och har inget behov av att ha ett toppjobb så länge det är en inkomst och jag mår bra. Jag brukar få höra att jag är dum när jag säger så men jag värdesätter hälsan, både den fysiska och psykiska över allt annat. Hälsan och familjen är det viktigaste av allt och i min värld finns man där för de människor man tycker om oavsett om det är bra eller dåliga tider. Jag kommer aldrig ångra att jag satt hos min döende släkting en stund varje dag i nästan ett år. Att finnas där var viktigast då.
En av våra föreläsare har förresten pratat om en av sina utställningar nu i veckan. Den handlade om döden "Momento mori" hette den och visades på historiska museet 2003. Momento mori betyder typ "kom ihåg döden" och vad jag förstod ville hon bara att folk skulle våga prata om döden. För mig har det varit ganska omöjligt att försöka glömma bort och att även de man älskar dör, när jag var 5, 9 och 16 förlorade jag nära anhöriga som jag träffade varje dag. Det är ingen överdrift att jag träffade dem varje dag eftersom jag har haft förmånen att ha mina släktingar nära. De flesta tror att någon som är 5 (nästan 6 år) inte minns och inte förstår men jag har kristallklara minnen från att jag var två år och även i den åldern (5) förstår man att man aldrig mer får träffa någon, det är bara att fråga mig, jag vet. Det var länge sedan nu men jag har en släkting som inte är så bra, hjärtat slår alltid lite fortare om någon hemifrån ringer sent och med sent menar jag efter åtta/halv nio för efter det ringar aldrig någon. Hon har varit sämre än vanligt ett tag nu och kan inte gå/stå alls sedan en vecka tillbaka. Hon har varit ganska dålig vid många tillfällen under många år och kommit tillbaka. Hon var riktigt illa däran redan 2001 samtidigt som farmor dog så jag trodde jag skulle mista båda samtidigt. Envishet är något som finns både på mammas och pappas sida av släkten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar