Kan röra mig normalt igen

Börjar så smått att känna mig som en människa igen. Har inte tagit några smärtstillande tabletter på två dagar nu. Känns skönt att kunna röra sig normalt igen, det är ingen mage i vägen och det gör inte ont överallt. Nästan alla gravidkilon har försvunnit också, jag har inte brytt mig om vikten alls och inte gjort något för att bli av med dem men 12 av 14 kilon är borta ändå. Är tacksam för detta och ser fram emot när jag kan börja träna igen. Har gått några kortare promenader med Elias i vagnen. Är jättemysigt att gå på promenad med honom men måste se till att gå precis när han ätit så han inte blir hungrig när jag är ute för då blir han ju vansinnig och otröstlig. Han vill äta varannan timme dygnet runt så...

Det här med ammning...

Idag är Elias två veckor. Det har varit två ganska turbulenta veckor. Det va ju ganska jobbigt redan på bb, Elias ville inte riktigt äta och det trasslet fortsatte, han blev helt galen varje gång. Jag bad om hjälp flera gånger redan på bb och när jag testat ALLT i fredags ringde jag amningsmottagningen på kss men där sa dom till mig att bädda ner mig och Elias i sängen och sitta där tills det fungerade. Det kändes verkligen som ett kränkande svar för det känns som en grej man inte ber om hjälp om ifall man verkligen inte behöver det.

Dessutom blev jag ju ganska dålig när mjölkproduktionen satte igång första helgen hemma, jag fick över 39 i feber och hade det i fyra dagar och det gjorde något alldeles fruktansvärt ont i brösten. När jag berättat detta för flera olika personer på sjukhuset tror dom mig inte för det händer inte, men Mikael har faktiskt sett febertermometern och han har sett hur jag suttit i soffan och skakat i hela kroppen ena stunden och nästa svettas hur mycket som helst. Efter det här slutade ena bröstet nästan att producera mjölk. Det får helt enkelt bli så att Elias får ersättning istället för att jag ammar honom. Jag hade hoppats på att kunna amma honom iaf några månader och jag vet att det kan ta lång tid att få det att fungera men det är helt enkelt för mycket som inte fungerar. Han accepterar nappflaskan mycket bättre men han blir helt hysterisk innan han får den. Men det är ju fruktansvärt mycket lättare att få honom att börja äta från en nappflaska när han är hysterisk än att få honom att äta från bröstet.

Tydligen är min lilla prins en exakt kopia av mig, enligt min mamma var jag exakt likadan när jag var liten. Hoppas bara jag slipper förklara för varje människa varför jag inte ammar honom nu, det är ju fortfarande lite tabu att inte göra det även om man egentligen vill.

Elias

Jaha, den här veckan blev inte som jag tänkt mig. Vaknade med värkar vid fyra i måndags morse. Jag tänkte att de säkert skulle gå över men det gjorde dom inte. Jag hade ju en opponering att skriva på så satte mig och började med det på förmiddagen, skrev mellan värkarna, så det blev mycket upp och ner från stolen. Va ganska orolig också för min lilla plutt brukade ju sparka ordentligt i magen nästan hela dagarna men det hade varit väldigt lugnt hela helgen och på måndagen, så ringde förlossningen framåt eftermiddagen och fick komma in på kontroll men när en av barnmorskorna som gjorde ultraljudet märkte vilka värkar jag hade kollade hon och då va jag öppen fem centimeter. Då va klockan fem eller nåt sånt.

Antar att det mejlet jag skickade till min handledare den eftermiddagen va ett av de konstigaste han fått. Jag fick ju ihop min fyra sidor långa opponering och skickade in den tillsammans med upplysningen att det troligtvis inte va någon ide att försöka kontakta mig eftersom jag skulle till förlossningen.

Hur som helst, ska inte skriva någon långdragen berättelse, kan inte det heller eftersom större delen av förlossningen bara är en dimma. Ryggbedövningen dröjde lite onödigt länge så var så smärtpåverkad att det är en lucka på flera timmar. När jag väl skulle få bedövningen sen lyckades det dessutom bli fel två gånger innan den kom på plats och det kan jag lova att jag känt nu efteråt... Ryggen har varit lika öm som vissa andra kroppsdelar... Men idag känns den lite bättre.

04.29 i tisdags kom han iaf ut :) Så strax över ett dygn tog det med värkar. Han vägde 3085 gram och var 49 cm lång. Vi hade faktiskt inte bestämt något namn alls, varken pojk,- eller flicknamn så det dröjde tills igår innan vi bestämde oss för Elias.

På första läkarundersökningen upptäckte dom att Elias har ett blåsljud på hjärtat och eftersom det inte försvann fick vi igår göra ett ultraljud som visade att ett par grejer som ska hända med hjärtat efterförlossningen inte hänt. Det är någon klaff som ska stänga sig och ett hål som ska sluta sig. Vi har fått en tid nästa fredag för ett nytt ultraljud för att se om det hänt något då. De kollade EKG också som var bra. Dom ska även kolla hörsel igen eftersom apparaten inte gav utslag på ena örat.

Det är verkligen lyxigt att bo i Sverige och ha tillgång till allt det här men för mig va BB en mindre mardröm, iaf på nätterna. Det va jättefullt så Mikael fick åka hem på nätterna. Jag delade rum med tre andra. Vet inte riktigt vad de tänkt med när de byggde rummen men jag saknade belysning. Det fanns naturligtvis takbelysning men den egna lampan man hade va en jättestark lampa som lyste rakt ner i sängen och Elias gillar inte starkt ljus så han gallskrek när den va tänd (ingen vuxen vill väl heller direkt gå från mörker till jättestark belysning på en sekund...). Lite svag nattbelysning hade inte skadat, det va ju ett mindre helvete att försöka amma när det va kolsvart eftersom jag inte är van att göra det och behövde se lite. Sen triggade ju barnen varandra med att skrika.