lördag 16 januari 2010

Blir lite ledsen när ingen tror på mig

Mitt internet fungerar just nu bara när det känner för det, har varit så sen jag kom till Umeå. Det måste vara en lokal störning eftersom det fungerade utmärkt på vägen upp. Hoppas hur som helst att det löser sig snart. Lyckades kolla min mejl förut men önskar nästan att jag inte gjort det, hade fått ett mejl som i princip dumförklarade mig. Hatar att folk inte tror att jag klarar någonting. Ser jag eller verkar jag verkligen totalt hjälplös? Ibland önskar jag att vi bestämt oss för att åka bort och inte låta någon vara med istället. Den här gången handlade det mest om maten, jag vill fixa en hel del själv och det är betydligt mer än en som undrat hur i helvete jag tänker. Jag vet att jag inte är utbildad kock men jag vet också att jag lagat mat så länge jag kan minnas, jag nådde inte ens upp till spisen utan stod på en stol och jag har i vårt lilla lilla kök lyckats laga mat till 20 personer utan att något var förberett så jag förstår inte hur ett stort kök och förberedd mat skulle va så svårt. Det kommer behöva kokas ris mm men det hade ju behövts oavsett. Det handlar egentligen inte så mycket om ekonomi heller (som alla tror) utan att jag är extremt petig med mat och gör jag det själv vet jag att jag får det precis som jag vill ha det.

Ibland har jag funderat på att ställa in för jag orkar inte med att ingen tror på mig, jag har tvingats växa upp med det och nu orkar jag snart inte mer. Slutar inte folk snart, blir det inget, det är absolut inget jag bara säger, det räcker nu. Jag kan inte sluta undra om jag inte bevisat att jag klarar mig alldeles utmärkt på egen hand. Jag var i England en sommar när jag var 15, kände ingen där och bodde hos en helt främmande familj, jag har klarat mig igenom hela skolan själv, har aldrig haft någon som kunnat hjälpa mig, jag har åkt runt halva Sverige själv samt flyttat 100 mil utan att någonsin satt min fot där tidigare och jag har lyckats få jobb som jag egentligen inte varit kvalificerad till och klarat av dem. Jag har klarat mig helt själv de senaste tio åren med allt från mat till skola och jobb. Jag har försörjt mig själv sen jag var nyss fyllda 19. Jag har även renoverat ett kök helt själv och gjort en stor del av sovrumsrenoveringen. Jag kan byta proppar, rensa avlopp och snickra ihop möbler. Men jag antar att det inte räcker som bevis :(
De enda gångerna jag kan känna att jag inte klarar av något är när datorn eller bilen krånglar. Visst, jag kan fylla på spolarvätska, kolla och fylla på olja och sånt men sen är det stopp. Om det skulle krisa tvivlar jag inte på att jag kan byta däck heller, nästan alla människor klarar faktiskt mer än de tror, blir man tvingad så löser man ganska mycket.

Inga kommentarer: