Kom upp till Umeå nu på morgonen och det första jag gjorde var att hämta ut mitt paket, när jag väl gjort det och kom innanför dörren får jag veta att mormor dog inatt. Önskar inget hellre än att jag stannat hemma en dag till så jag fått se henne. Är så otroligt glad att jag hann hälsa på henne en sista gång i veckan som var. Det var min moster som hittade henne i sängen imorse så hon somnade troligtvis i sömnen inatt. Är glad att hon fick dö på det sättet och att hon inte hann bli ännu sämre. Jag har varit rädd i många år att någon skulle ha hittat henne i en hög på golvet eftersom benen bara vikt sig på henne. Det sista åren har hon iaf knappt kunnat gå och den sista månaden nu har hon inte kunnat stödja på benen alls, de sista veckorna har hon knappt ätit och de sista dagarna har hon inte orkat gå upp ur sängen. De två sista sakerna är ju väldigt tydliga tecken på att det inte är långt kvar, ändå blir man chockad. Det låter kanske själviskt men jag är glad att det inte hände innan bröllopet, får väl se när begravningen planeras in. Min mamma och moster har efterfrågat en mindre obduktion för att få veta vad som var fel, hon skulle gått till läkaren om två veckor... Nu har hon varit dålig på flera sätt nästan hela livet men ändå...
Det var min sista äldre släkting som dog nu inatt, nu är alla döda, farfar och farmor, morfar och mormor. Mormor har varit änka i nästan tjugo år, till jul hade det varit 20 år. Min lilla morfar var bara 64 år när han dog och då hade han levt på övertid i flera år enligt läkarna. Han var verkligen en överlevare och en kämpe, när han föddes blev han bortlämnad för att dö men överlevde, växte upp i fosterhem på 1920-30-talet, han hade väldigt svår astma hela livet, han ramlade ner från en byggställning och läkarna sa att han aldrig mer skulle kunna gå men det gjorde han. Han kämpade verkligen med astman för han ville leva och vara med sin familj men han kvävdes av en astmaatack natten mellan julafton och juldagen 1990. Kommer aldrig i mitt liv glömma den morgonen heller. Är glad att han kämpade för jag minns honom, min lillebror har inga minnen.
Förstår ju nu varför jag hade så svårt att sova inatt, åkte ju tåg hela natten och blev förflyttad från liggvagn till sovvagn så hade "riktig" säng, jag var trött men var verkligen klarvaken en stund inatt. Det var jag natten farmor dog också, då bara vaknade jag och var klarvaken med en gång och bara visste att hon var död. En liten stund senare kom de som vakat hos henne hem så då gick jag ner i köket och pratade med dem. Brydde mig aldrig om att kolla på klockan inatt, nu i efterhand hade det varit lite intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar