Smuts är tydligen osynligt

Vet verkligen inte hur jag ska skaffa mig motivation att plugga. Har fruktansvärt mycket att läsa. Tycker allt blir så segt här, kommer knappt ur sängen på morgonen. Tänker bara på när jag får åka hem nästa gång så jag kan leva som vanligt. Det är så skönt att kunna sitta vid ett riktigt bord och äta. Köket här är så sunkigt att jag inte vill sitta där. Den här veckan och nästa är mina städveckor i köket så då ska jag göra mitt bästa för att få det trevligare. Jag skulle gärna vilja föregå med gott exempel men tyvärr verkar det vara så att de flesta helt enkelt inte ser om det är rent eller smutsigt. Men för min egen skull försöker jag städa. Ingen verkar heller kunna känna när soporna stinker som fan. Förra veckan var jag riktigt förbannad för han som hade städvecka då lät soporna från sex personer stå hela veckan och tog ut dem natten mot måndag. Det är inte alls svårt för mig att ta ut dem men jag vill inte hjälpa honom, särskilt inte när han reste bort och struntade i sin förra städvecka. Jag har bytt min städvecka två gånger, det va inte alls svårt... Men det är väl bara att konstatera att de fortfarande är barn och vana att deras mamma gör allt åt dem. Nu skulle jag gissa att jag faktiskt är äldst i korridoren men ibland känner jag mig dubbelt så gammal som dem. Lite roligt är det när jag exempelvis får förklara att maten i frysen är isig för att frysen behöver frostas av.