Idag har vi varit på Ikea, var ett ovanligt besök där för vi köpte ingenting, däreomt tittade vi ganska noga på mycket. Jag är ju i stort behov av en garderob och vi skulle behöva en ny tv-bänk eftersom den vi har varit trasig ganska länge. Får se om det blir en till resa snart eller om vi hittar något någon annanstans. Vi måste ju fixa ett transportmedel om vi ska handla också, det går inte in så mycket i vår bil, inte en garderob iaf även om den inte är ihopsatt.
Jakten på en annan bil fortsätter men det är svårt att hitta en till ok pris som inte gått för långt, dessutom har vi krav på dragkrok men jag tycker det är förvånansvärt många som saknar det. Jag tycker det är fullkomligt meningslöst att köpa en bil utan det.
Känns skönt att begravningen av mormor är över nu, eller själva ceremonin om man ska va petig, urnnedsättningen blir väl senare. Va hemskt jobbigt, jag bröt ihop redan innan när jag gick in till kistan. Det är verkligen skillnad när personen varit jättesjuk innan jämfört när man är helt oförberedd. Det spelar ingen roll att hon var 86 år... Tänkte mycket på henne idag för jag brukade alltid köpa servetter och värmeljus till henne när jag var på Ikea och på väg till Jönköping var vi inne på godisfabriken i Mullsjö och där fanns det gelegodis som hon tyckte mycket om. Prästen pratade så fint om henne, att hon läste mycket, var allmänbildad, tyckte om djur och natur men främst att hon levde för sin familj.
Är glad att Mikael fick ledigt för att vara med för det hade varit jobbigt själv även om övriga familjen var med. Jag lyckades ordna smink på hans kavaj så får lämna in den på tvätt. De träffades ju faktiskt några gånger och jag är glad att någon av mina äldre släktingar fanns med mig så länge. Hade varit roligt om han fått träffa min farmor, jag kunde aldrig jämföra henne med andra äldre människor för hon var långt ifrån gammal i sinnet och hade nästan alltid ett skämt på gång. Sen att hon var fruktansvärt envis är en annan sak, antar att jag ärvt det av henne... Imorgon är det nio år sedan hon begravdes. Önskar verkligen att jag aldrig mer behöver se en människa lida så. När hon till slut mottogs på sjukhuset såg hon ut som en åttiårig gravid anorektiker, det var bara skinn och ben kvar förutom magen som de tömde ca 10 liter vätska ur. Det sista åt hon bara lite glass. Cancern var överallt då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar