Komedi som var sorglig

Ikväll har jag varit på bio och sett Upp, den framställs som en komedi men jag tyckte den var fruktansvärt sorglig, men det är kanske för att jag på nära håll och vid flera tillfällen sett sorgen hos den i ett par som överlever den andra. Det måste vara fruktansvärt att mista någon man delat hela sitt vuxna liv med. Vissa kanske tycker att när det handlar om äldre par borde man räkna med det men för mig är det ingen skillnad, det gör nog lika ont då. Min morfar var inte så jättegammal när han dog, han var 64 men läkarna sa att han levt på övertid i flera år, det är jag glad för på ett sätt eftersom det gör att jag minns honom. Min mormor lever fortfarande, hon har varit änka i 19 år nu. Kvinnan i ett par som var nära vänner till familjen gick bort för några år sedan, hon var runt 55, gissar att det är 4 år sedan och jag tror knappt jag sett hennes man le efter det. Det var en av de sorgliga bitarna i filmen, den andra var att de ville ha barn, de målade och inredde ett rum men sedan visade det sig att de inte kunde få barn. Det måste också vara fruktansvärt, de flesta tar det som en självklarhet att kunna få barn. Hur ont gör då inte alla frågor från alla runt omkring: ska ni inte ha barn snart?