Ska bara skriva av mig lite

Känns som att jag bara klagar för tillfället och folk tycker säkert att jag är dum och tror att jag inte fattat hur jobbigt det är med småbarn. Men jag skiter i det... Jag var beredd på att inte få sova och att alltid sätta honom före mig, däremot var jag inte beredd på att ha en bebis som nästan alltid är arg eller ledsen, jag var inte beredd på att amningen inte skulle funka och jag va inte beredd på diverse komplikationer efter förlossningen. Känns som att många inte tror mig när jag säger att han är besvärlig på dagarna för han är vanligtvis snäll när någon annan är med. Många gånger blir han gnällig när han ser att jag är i närheten, han kan ligga och jollra för att börja gnälla så fort han får syn på mig. Känns inte som någon bra utveckling.

Har ju länge tänkt börja träna men den här veckan har jag haft så hemskt ont i ryggen. Har ju problem sedan två år tillbaka och jag vet ungefär vad jag klarar och inte klarar men jag hade inte anat hur illa det skulle bli av att hålla i Elias en halvtimma för att lugna honom i måndags. Jag stod upp och vaggade honom för han gallskrek så fort jag satte mig ner med honom. Jag gör bara så i nödfall eftersom jag inte vill vänja honom vid att gå runt med honom. Jag vill att han ska lära sig att bli tröstad av att sitta hos någon. Hur som helst, den här gången fick jag inte bara ont på det vanliga sättet utan blev jätteöm, trodde det va bättre idag så gick en promenad med honom och det va jättedumt. Det gjorde väldigt ont och nu gör varje steg ont och benet vill ibland bara vika sig. Antar att det är en bra ide att kontakta en sjukgymnast innan jag börjar träna så jag inte gör det hela värre.

För att övergå till något helt annat har jag funderat på att starta en ny blogg, fast jag kommer nog ha kvar den här också :) Återkommer i så fall med en ny adress :)